En annan jävlig sak

Det är när man jobbat klart för dagen och längtar hem mer än någonsin och bussen helt enkelt väljer att inte dyka upp.





Men eftersom jag är lite mer avslappnad än många av mina medresenärer (nervösa kedjerökare hela bunten) tar jag det med ro och väntar helt enkelt på bussen med ena foten nonchalant placerad på en liten sten while paparazzing världens minsta pudeljycke. 




Hemma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0